Efter två dagars sverigejobb med olika telefonsamtal och excelark – dags för en färgkurs. Jag är själv ganska ointresserad av färgad pasta, men eftersom andra tycker att det är roligt att få köpa och äta får jag ändå lära mig, tycker jag. Det är bra att få lite inspiration, en del tips och också hur man ska tänka om olika färgtillsatser och hur man då anpassar ägg- och mjölmängd till dem. Jag, som använde saffran, hade helt som vanligt, medan både spenat och tomat kräver att man tar bort motsvarande mängd av ägg.

En sak som är helt vid sidan om att göra pasta men ändå ingår om man jobbar i kök är att hålla ordning runt sig. Jag kan säga som det är; jag älskar det. I slutet av dagen har jag ansvar för en zink, ett handfat, en ho, vad man nu kan kalla det. Den ska jag tvätta vid dagens slut, och det gör jag så gärna. Efteråt luktar händerna klor och jag kan verkligen uppskatta det. Det är en del av rutinerna, något logiskt. Jag gnor som om hälsovårdsmyndigheterna skulle ha inspektion nästa dag, varje dag. De logiska rutinerna.
Det var inte allt med färger som jag ogillade, verkligen inte, men det är liksom inte det jag går igång på. För mig är det degen. Så enkelt. Att förstå sig på degen varje dag.
