Så himmelskt skönt med lördagkväll. Jag hoppade av bussen och promenerade hemåt, med avstickare i olika affärer och köpte en stor gaffel, bestick till lägenheten här, en banan, jordgubbar, ärter, en nektarin och schampo. Jag beställde tid för klippning. Sen hem och tvätta, äta jordgubbar och laga mat. Egentligen älskar jag det vardagliga. Att gå hemåt. Strosa. Laga mat. Fundera över om man ska ta en kaffe på ett fik. Ibland göra det för att förlänga vägen hem. Just nu hänger det en skjorta på tork i fönstret. Kycklingen steker. Jag älskar det också. Och förkläden.
Noterat på ämnet ”jag ändrar mig lite i Bologna”:
1) Jag blir aldrig arg på cyklister. Å andra sidan blir de inte arga på mig heller. Det är en ömsesidighet i trafiksituationen mellan cyklister och gående som jag tycker väldigt mycket om.
2) Jag väntar på grön gubbe. Lite skönt att inte behöva läsa av trafiksituationen utan bara helt kallt stå där och glo tills det blir grönt.
Idag trodde jag det skulle bli en vanlig dag på skolan, och att ”fröken”, maestra, läraren, chefen skulle vägleda mig. Idag deklarerade hon att nu var det dags för mig att ta alla beslut själv. Jag kan göra vilka fyllningar jag vill, vilka pastor jag vill, vilka färger jag vill, och jag ska planer allt, ta tid och kunna bedöma vad som ska göras under dagen. Sen kommer hon att vägleda mig när hon ser att något går fel. Jag blev otroligt glad. Hon verkade nöjd med upplägget, hon också (ja, självklart, det var ju hon som ville ha det så) och hon visade mig några saker under dagen som är viktiga för mig att veta.
Jag är alltså nu min egen chef. Så otroligt kul. Jag får göra det som jag helst vill göra, och på det sätt jag vill göra. Jag ska bestämma över mitt utbud och var min gräns går för hur mycket jag kan leverera på en dag – allt inräknat. Fast jag kommer att få veta när jag gör fel, och det är det jag behöver veta.
Så. Jag planerade min egen dag och hann faktiskt inte så mycket. Jag började ta tid på exakt allt jag gjorde. Det känns som ett stort steg.
MOD OCH MAT 