Dag 30

Avstamp för en ny period. Det var nu jag ska starta ”som om” jag är min egen affär och ska planera hela utbudet själv. Det ska finnas Tagliatelle, Tortelloni och Tortellini. Det är basutbudet. Ingen anledning för mig att fundera på något annat och jag kan inte nog påpeka att jag inte är förmögen till att göra utsvävningar.

Under tiden som jag varit hemma och sjuk har jag legat och planerat. Under den planeringen har jag i och för sig räknat med att saker tar ganska lång tid för mig att göra, men jag har nog tänkt att jag var hyggligt bra.

Döm då om min förvåning när jag upptäckte att jag var rätt kass. Jag hade liksom inte legat till mig mer skills än när jag insjuknade och fick feber.

Jag överdriver. Lite. Den första sfoglian var chockerande dålig. Den andra hände det faktiskt något med mig när jag kavlade. Det var som att jag fattade hur jag skulle göra. Det finns en massa saker man kan göra medan man kavlar, och det mesta har jag gjort rätt under en längre period, bara det att det inte blivit perfekt. Jag ska inte säga att jag gjorde det perfekt idag, men det var ytterligare en pusselbit som hamnade på plats och som gjorde att min sfoglia blev riktigt, riktigt bra.

Sen gjorde jag ett par kilo tortelloni. De blev inte bra men jag fick extremt bra feedback på dem. Dessutom att Alessandra ställde sig med mig och gjorde ett gäng. Medan hon gjorde 6-7 stycken gjorde jag en. Jag sög i mig hur hon gjorde och det är det jag kommer eftersträva hädanefter. Sträva efter. Men det är en sak att titta på en person som gjort det här i femtio år, och en annan att förverkliga det och inlemma i sin egen person, och i denna enkla persons förmåga. Jag måste igenom ekluten själv.

Det slår mig gång på gång hur svårt det är. I och för sig höjs ribban vartefter, så jag hinner inte vila i något jag kan, men det är verkligen svårt. Det är lätt att få fram ett resultat efter några timmar, något man kan gå hem med och känna sig nöjd med. En annan sak att i varje led göra allt rätt. Tänk till exempel bara det att kavla och sen göra tortelloni. Under den tidsrymden har jag – som måste tänka på det jag gör hela tiden – tagit säkert trettio – fyrtio olika ställningstaganden. Någonstans i mitten märker jag att en liten sak är fel, och då kan jag tänka att jag ska göra det rätt och ordentligt, dvs göra om, eller så tänker jag att jag måste gå vidare, hantera situationen. Idag, och där jag befinner mig i utbildningen nu, måste jag kunna hantera situationen. Så när jag har dessa trettio – fyrtio val att göra – om jag gör för många som är felaktiga, producerar jag inte på rätt nivå.

Efter sex veckor. Att varje enskild dag känna sig rätt dålig. Det kan kännas att det tär ibland. Oftast bryr jag mig inte om det eftersom jag utgår från att jag kommer att bli bättre.