Just som jag startade i morse tänkte jag att det här blir en mellandag då inget särskilt kommer att hända. Det kanske de flesta skulle kanske tycka det när jag fortsätter skriva här nu. Jag håller inte med.
Dagen började som vanligt, ja. Sen skulle jag bara lite hastigt göra 500g tortellini. Lite stressad för att det kom plötsligt och med kort tid på mig – jag tänkte fel gällande hur mycket fyllning det skulle vara. Helt förtvivlad försökte jag få fyllningen att räcka, förstod inte vad som var fel förrän jag fick klart för mig av Alessandra hur fel jag tänkt. En dag kommer det att sitta i ryggraden. Idag satt det inte alls. Jag kan tycka att det är så otroligt skamfyllt att tänka så fel. Sen skäms jag över att jag skäms.
Det gick hyggligt sen i alla fall. Jag gjorde 3 kg tortelloni. Första halvan gick på en timme. Andra halvan gick på hälften av tiden. De var dock lika fula. Ibland klarar jag en del av uppgiften, ibland en annan. Nu klarar jag att vara snabb om jag lägger manken till tydligen.
Här flyter de upp. Ploppetiplopp. Man ser i vattnet att någon gått sönder pga smuligt. Tänk bort det. En sån tillfredsställelse när de stagar upp sig och flyter till ytan som vita varma snöbollar.
Vi har haft stärkande, uppbyggliga samtal hela veckan. Det ger så mycket. Jag får sköna italienska/Bolongesiska visdomsord på vägen. Hoppas både Stefania och Alessandra förstår värdet av dem. Det gör de nog. Ibland vill jag byta tid med dem. Jag vill ha gjort det här tidigare.
Ikväll åkte Hasse och jag en sväng till Ferrarra. Vad vi gjorde? Testade deras pasta.
MOD OCH MAT 