Dag 33

Nu är det varm kväll här i Bologna. Vi är just hemkomna från en tur i bilen efter lyckad jakt på skor till Hasse, och en runda i den allra närmsta marknaden. Den heter Mercato Cirenaita.
Cirenaita är namnet på området bakom oss, och där finns det en massa fina hus, breda gator, bra parkeringsplatser för oss som letar efter det då och då, bra restauranger och den här marknaden. Vi har gått hit någon dag varje vecka eftersom de har slaktare, ost-man och frukthandlare som alla är riktigt bra. Vi sticker ut en del, och det gjorde vi ganska snabbt eftersom vi både är jättesvenska, intresserade av mat och råvaror och dessutom stannar vecka efter vecka. Att handla några få saker tar sina trekvart. Jag tycker det är skönt att bara stå och vänta på min tur, att som alla andra få ta tid på mig, och inte känna mig stressad. Jag vet att det är svårt att ta med den här känslan till Sverige/Stockholm där jag alltsomoftast är irriterad på folk som inte går tillräckligt fort, pratar nonsens med kassörskan och annat dumt folk kan hitta på. Jag vill ändå ta med mig det.

Jag hade hoppats att jag skulle kunna sammanfatta den här dagen med att kunna se tillbaka på en dag utan större missöden. Tyvärr så gjorde jag ett fel; jag blötte ner bordet som jag skulle göra tortellini på ganska så duktigt. Sen när jag hade kluttat ut fyllningen sprayade jag också rätt så duktigt. Det betydde att delar av det blev kladdigt. Jag kämpade ändå med att försöka torka ur, och det mesta gick att jobba med, men en del slängde jag efter att det helt enkelt inte gick att få upp från bordet. MEN förutom det (och hur kunde jag glömma det) gick det hygglig smärtfritt. Dagens produktion var 1,5 kg tortellini. Det går alldeles för långsamt men tydligen helt enligt vad man kan förvänta sig av mig just nu. Jag har ju fem veckor kvar, och förväntas under den tiden lära mig att jobba snabbt. Snabbare. Jag tycker att jag jobbar på rätt bra ändå. Men okej, snabbare.

Det kom en del gäster idag, och de åt alla både av min tagliatelle och av min tortelloni, tack och lov, och jag hörde att en gäst gick fram och gav sina komplimanger till kocken. Om man inte räknar med den kladdiga upplevelsen gick det ändå rätt bra. I alla fall i jämförelse med många andra dagar,

I morse kom Alessandro – Alessandras bror, också sfoglino (den bästa, enligt Alessandra) och tidigare lärare på skolan – till skolan med de här. Det är en sån fin början på dagen, alldeles hemplockade körsbär. Och sen den där espresson som på något vis startar dagen. Den intas nu utomhus. Det har regnat större delen av tiden sen vi kom hit. Varmt. Uppehåll. Kalla nätter. Nu har det varit varmt sista dagarna, även varma morgnar och varma kvällar.

Lämna en kommentar